SLARVIG
skiiitskitskit
Jag är så fruktansvärt slarvig nu för tiden, struntar i att göra saker, gör allting halvdant, bryr mig inte riktigt. Idag kom jag på nu varför mina rockyroadfudge inte blev lika smarriga som sist. Jag hade ju inte i vaniljsocker?
Sånt här gör jag _hela_ tiden och nu är jag galet trött på det. Förut innan jag bakade, tog jag alltid reda på om ingredienserna fanns hemma. Nu bryr jag mig inte, börjar bara baka. Igår blev det inte bra, P hade nämligen använt grädden jag skulle haft till en cheesecake...
Skärpning!! Vart försvann lusten? Viljan? Just nu går jag på autopilot, men inte ens den tycks fungera. Jag försöker inte tillräckligt, jag gör faktiskt inte det. Jag klarar inte av det här utan behandling, utan någon som står som pelare. Vet ni hur jävla svårt det är att klara sig själv? Att göra saker varje dag, utan att ha något direkt mål? Jag kan om jag vill, och jag vill, men lusten finns inte riktigt. JAG MÅSTE HA NÅGOT ATT GÖRA OM DAGARNA. Jag vill känna att jag jobbar mot sjukdomen. Jag vill lösa svårigheter, kämpa! Men vad tusan ska jag kämpa med nu, när maten slinker ner lätt som en plätt? När viljan till viktuppgång existerar och jag håller fast vid den.
Mitt liv står still.
Imorgon ska jag nog ringa till psyk igen, och se ifall dom ska starta en ny lunchgrupp i mars. Någonting behöver jag.
Jaaja.. Imorgon känns i alla fall lockande, jag har lite små mål under dagen ;) Ska testa på ett nytt kakrecept inför middagen på lördag. Åh vad jag längtar tills jag får träffa hela goa gänget igen! :D
Sånt här gör jag _hela_ tiden och nu är jag galet trött på det. Förut innan jag bakade, tog jag alltid reda på om ingredienserna fanns hemma. Nu bryr jag mig inte, börjar bara baka. Igår blev det inte bra, P hade nämligen använt grädden jag skulle haft till en cheesecake...
Skärpning!! Vart försvann lusten? Viljan? Just nu går jag på autopilot, men inte ens den tycks fungera. Jag försöker inte tillräckligt, jag gör faktiskt inte det. Jag klarar inte av det här utan behandling, utan någon som står som pelare. Vet ni hur jävla svårt det är att klara sig själv? Att göra saker varje dag, utan att ha något direkt mål? Jag kan om jag vill, och jag vill, men lusten finns inte riktigt. JAG MÅSTE HA NÅGOT ATT GÖRA OM DAGARNA. Jag vill känna att jag jobbar mot sjukdomen. Jag vill lösa svårigheter, kämpa! Men vad tusan ska jag kämpa med nu, när maten slinker ner lätt som en plätt? När viljan till viktuppgång existerar och jag håller fast vid den.
Mitt liv står still.
Imorgon ska jag nog ringa till psyk igen, och se ifall dom ska starta en ny lunchgrupp i mars. Någonting behöver jag.
Jaaja.. Imorgon känns i alla fall lockande, jag har lite små mål under dagen ;) Ska testa på ett nytt kakrecept inför middagen på lördag. Åh vad jag längtar tills jag får träffa hela goa gänget igen! :D
Kommentarer
Postat av: Linda
Känner så väl igen den frustrationen av att inte ha något att göra på dagarna. Men kan det inte vara bra också att inte ha sådan kontroll på allt, lite mer avslappnad inställning kanske inte är så fel?
Hur gick det med smörgåsen?
Kram
Trackback
