Här sitter jag och gottar godis medan min vän ligger och tittar på Ghost hunters (..sover) Jag ska snart göra detsamma, imorgon hade jag tillskillnad från idag, tänkt stiga upp tidigt. Vid tretiden ska jag nämligen med bussen till L för att tillbringa resten av veckan. Innan dess vill jag hinna umgås med finafina E! 
Troligtvis åker jag hem på söndag.. Blandade känslor.

Nej, nu blir det allt sängen! (soffan! här sover jag riktigt riktigt gott)

förresten finns instagram.

Min minisemester är verkligen toppen! Vädret är super, människorna jag träffar lika så. Just nu befinner jag mig hos en kär gammal vän. OM det är roligt att träffa henne igen! Vi har utforskat lite utav hennes stad, druckit chai som jag suktat efter så länge, ätit god mat, tagit promenader, kikat på filmer.... Jag är så glad över att jag får vara här och få tillbaka lite livsenergi!

Mindre bra är att min hy verkligen behöver nya rengöringsprodukter NU, men jag hade inte tänkt mig fören om en månad lagom till min födelsedag. Jag får nog ta och tänka om där, för att  gå omkring som ett rödljus pga finnar är inte riktigt min filosofi. 
Annars.. ja, jag hoppas vädret fortsätter hålla i sig, att paret mungo (höhö) inte tröttnat på mig riktigt än och att dessa dagar ska få mig att komma in i ett socialt liv igen ;) 

Packarpackarpackar ner det sista nu. Om två timmar kliver jag på tåget! Spelade in desperate housewives avsnittet igår, tänkte faktiskt titta på det nu innan jag åker. Måste skynda på lite! Har dumt nog inte skrivit en packlista, kommer med all säkerhet glömma någonting. Har fått med det viktigaste i alla fall - plånbok, mobil, plattång, smink. 

hasta la vista!

Jag är på språng just nu - har egentligen inte riktigt någonstans att vara. Flänger runt lik en handske men än så länge gör det mig bara gott. Jag måste slänga mig ut i vimlet, komma på vad jag vill, vad jag ska göra, och framförallt hur jag ska komma dit. Jag måste testa, chansa och våga. 
Det är mycket som står på spel - boende, välmående, ångest, frihet, fängelse, flykt, ro, jaget.

Imorgon åker jag som sagt. Det ska bli otroligt skönt, om än läskigt. För det första är jag rädd för att jag ska ta på mig mer än jag klarar av - speciellt i sociala situationer. Tänk om jag börjar må dåligt när jag är där, tänk om jag inte orkar hålla skenet uppe? Jag tröstar mig med att jag inte kan vara sämre sällskap än sist jag var där. 
Jag vet att vi kommer ha det mysigt, roligt. Till skillnad från sist kommer vi inte enbart ha tid för att äta, få upp värmen, fika, gå fem minuter på stan.. vi kommer kunna promenera, eventuellt träna, och om jag lyckas skramla ihop lite slantar blir det även ett besök zoo ;) En kropp som faktiskt orkar kommer nu få lite press på sig. Just what i need!
Ett annat problem är kläder.
Efter ytterliggare en rensning av kläder står jag här, utan. Jag har ett fåtal kläder som  passar och jag kan inte köpa nya. Men, jag tänker ta med mig lite av mina undanstoppade kak-pengar (lönen för bakningen) och hoppas på att det finns tid för lite shopping. Jag har konstigt nog alltid lättare för att shoppa i andra städer. 
och sen har vi den där rädslan för att trivas men behöva åka hem igen. Komma tillbaka. Men den dagen, det problemet. 

Den här minisemestern, på obestämd tid, kommer enbart göra mig gott. Få ordning på det som just nu är rörigt och svårt. Se vad livet har att erbjuda. Bli påmind. 

Nu var det ett tag sedan vi hördes av ;) 
Vad har hänt...? Jag har varit på restaurang och ätit pizza (kan än en gång stryka under att jag faktiskt aldrig har, och aldrig kommer att tycka om pizza - mer än kanterna) med detta sagt vill jag bara inflika att jag åt ändå. Det är skönt att jag nu för tiden kan äta sådant jag tycker mindre om utan att efteråt känna att "vad onödigt att du åt det där. Varför gjorde du det? du kunde slösat på detodetellerdet...." Det är skönt att ha kommit dit. 

Jag kan inte låta bli att njuta av lugnet ljust nu. Ångesten är inte påtaglig och det känns som om jag bara glider fram. Dessvärre är en av anledningarna att jag hållt mig undan livet denna vecka. Jag är bakom murar, där ingen kan nå mig. Lite så. 
Snart ska jag dock slänga mig ut åt vargarna igen. Jag hänger inte läpp för det, det ska bara bli jäkligt skoj. 

Tog en långdusch förut, filade fötterna, inpackning.. Egentligen hade jag tänkt måla tånaglarna med men jag inser nu att tiden är lite för snabb. Ett tu tre, nu ska jag försöka få lite styr på håret!


systers vishet

Jag har gjort endel annat förutom att ragga gratis tårta. Bland annat kickstartade jag dagen med en cykeltur. Skulle ta reda på ifall det var punktering på däcken eller icke. Konstaterade att den rullar på bra och att det gnisslande hjulet inte längre gnisslar. Härligt! Och nu börjar både orken, energin, lusten och vädret tillåta turer på den. 

Och för att förtydliga: när jag säger att jag cyklat en sväng, promenerat en sväng, så menar jag i lugnt tempo, korta sträckor. Inga konstigheter. Det känns otroligt skönt att komma igång lite igen efter att ha varit totalt stillasittande under så pass lång tid.

Ikväll bär det av mot staden igen. Samla ihop the girls för att fira en söt liten tös som fyllde 20 år igår. Det ska bli roligt att träffa dom igen, nu var det ett tag sedan. Jag måste dessvärre avstå ifrån festligheter och utgång då jag ännu inte pallrat mig iväg för att skaffa nytt leg/pass.. Maj månad är månaden då jag skaffar mig legitimation! 
när görlsen slänger sig ut i vimlet tar jag mitt pick o pack till en vän. Förhoppningsvis händer något skoj, jag får trevligt sällskap i alla fall :) 

Love of my life, HP himself har gjort mig sällskap hela långa kvällen. Tillsammans med mor och syster, och min jäkla mobil som strulat. Jag råkade rensa något som tydligen inte var bra att rensa, så jag har fått ändra, pilla, göra om, installera... letaletaleta, men nu tycks allting fungera som det ska! Fick lite panik när instagram slutade fungera... IBLAND är jag liiiite teknisk. 
På tal om mobiler och teknik. Jag  orkade inte göra en bloggdesign så det ni ser nu är en gammal sparad som kallas "i väntan på något bättre". Har endel såna, haha. Tar två sekunder att göra och är bara .. neutral. Vi får se när orken/lusten/inspirationen kommer till att ändra ;) 

Fredag i all ära - vilken härlig dag jag har haft det! 
Efter sjukan tog jag mig en promenad genom skogen ner till stan. Sjukt härligt väder, soligt och vindstilla. visst gick jag lite vilse också - försökte navigera mig så gott jag kunde och gick på känn. = Jag lämnade den trygga stigen och klampade rakt ut i ingenting. Man får uppleva så mycket mer på det sättet ;) Hoppa på stenar, ramla omkull. Jag älskar skogen! 

Beställde klipptid och strosade runt i olika affärer, kikade på skor och hittade en eventuell jeansjacka. 
Tog en buss halvvägs hem för att avsluta med en kort promis (den bussen går inte hela vägen) 

Idag har trots besöket imorse, varit en riktigt riktigt härlig och humöret är på topp! Egentligen skulle jag stannat i stan, vilket jag kanske ångrar nu.. Dubbelbokning är mitt andra namn. Skulle träffat en vän och bara haft det gött, men det blir en harry potter kväll istället.



ÄNTLIGEN kom la familia hem, SNART blir det maaaat! har väntat en timme, huvaligen! Mums.

Åstadkommit idag? Inte mycket. 
Bakade mig en kaka för att bli av med chokladen, skickar nog iväg den till jobbet som tack för att jag fått baka hihi :) Städat lite badrum. 
snart tänkte jag dra mig mot duschen, raka ben och såndär larv. Undrar om jag hinner måla naglarna innan jag lägger mig? Hinner och hinner.. undrar om jag kommer slita mig ifrån datorn i tid. Vet inte ens om jag har något lack här förresten. Alla ligger nog i lägenheten. 

Ska i alla fall lägga mig skapligt ikväll, imorgon är en tidig dag! Systeryster har lovat att väcka mig ifall jag försover mig till cyklingsdags. PEPP på att sätta mig på gammelcykeln :D mindre pepp på stället jag ska till efteråt. Better late than never. 

Skickade ett kakprov till mitt andra gamla jobb - ett café/restaurang. Fikagästerna där är mest "en tosca tack!" men vi får väl se ifall brownies och twixkakor går hem där.. Isåfall kanske det blir lite rull. 

Jag har inte samma giriga känsla i mig.
Herregud! Det här är nog nästan det bästa just nu. Jag känner mig inte alls lika "girig" som jag gjort. Ni vet småungar, typ 5åringar som är "MINMINMINMIN MITTMITTMITT" ungefär så har jag känt mig. En liten del av mig, som jag försökt att ha under kontroll, försökt att få bort, försökt att inte låta denne träda fram. En självupptagen, girig liten skitunge. Om någon tillexempel tog ett äpple jag hade siktat in mig på kunde denne skitunge hoppa i taket i huvudet och bara "Det där var mitt äpple! MITTMITTMITT". liknelse: såg jag en peng på marken var första tanken "en peng. MIN PENG!"
"det finns bara en kaka kvar... MINKAKA!" 

HAHA alltså, jag hoppas ni skrattar åt detta, det gör jag. Under hösten/vintern har jag ooofta känt mig som en barnrumpa. Har skapat mig en egen liten teori om detta ;)

Lättare att konversera.
Jag lyssnar och analyserar inte längre varenda ord och betoning när någon pratar. Jag letar inte efter minsta vink om att personen ifråga försöker berätta hur värdelös jag är. Lättnad! För när man sitter och pratar med någon, är det inte speciellt roligt att sitta på helspänn, koncentrera sig till max och egga upp sig själv "snart kommer det, snart får du höra vad du gjort för fel..." 

ATT INTE FRYSA.
ÅH. Det är så skönt!!!! Det är så fantastiskt att inte ha värmekudden som bästa vän, det är så skönt att kunna sova utan den, att inte känna sig totalt utelämnad, det är så skönt att kunna äta en måltid utan att behöva lägga sig under något varmt i minst en halvtimme, DET ÄR SÅ SKÖNT! Det är en lättnad att kunna säga "brr vad ruggigt det var här inne" och frysa som normala människor, utan den där bitande iskalla känslan inifrån kroppen. 

Jag har haft svårt för att verkligen berätta hur jävligt det varit med vissa saker, kylan har varit en stor anledning till att jag många gånger behövt säga Nej till saker, exempelvis myskvällar, middagar, fikor - tillfällen då jag visste att jag skulle pinas så förbannat och inte kunna ha trevligt - just för att jag skulle frysa så fruktansvärt. Många gånger pinade jag mig igenom. Nu i efterhand har jag kunnat berätta om tillfällen då kylan, eller orken/kraften tagit slut för M- som vid det tillfället inte förstod att kraften var slut, eftersom jag inte sa något. 
Jag minns särskilt en gång då jag hälsade på en vän över en helg. Jag var nere i en svacka och behövde miljöombyte, jag åt normalportioner och regelbundet men mina föräldrar var oroliga pga vikten. Ändå fick jag åka iväg och tur var det. För den helgen var en sporre - jag fick en inblick av hur mycket jag missade av livet på grund av mitt fysiska tillstånd. Jag var tvungen att visa mig "svag" och därmed erkänna för mig själv att, oj, nu måste jag förändra något mer.
Värmekudden hade inte packats med vilket jag fick pinas för. Jag kunde inte sova, och efter maten låg jag närpå 1 ½ timme under dubbla täcken innan värmen steg igen. Under den tiden kunde jag heller inte fokusera på någonting - allt som fanns i huvudet var gemigvärmejagvillintedö.
Det var emellan frysningarna fruktansvärt trevligt. Efter den helgen drack jag nd/ökade maten.